I väntan på att få skriva teoriprovet så satt jag och Linnéa och tittade oss omkring i väntsalen i vägverkets lokaler. Det var tyst. Tyst. Och tyst. Vi försökte prata lite för att lätta upp den tryckta spänningen, men det kändes bara jobbigt att man visste att alla andra satt och lyssnade. På dörren till väntsalen stod det "VÄNTSAL" och under var det en illustrerad bild på tre gamlingar som satt i konstiga kläder, som på ett sjukhus, och väntade med sina väskor fint i knät. Peppande? Betryggande? Kul? Inget utav detta. Bara fruktansvärt fult. Tråkigt. Fantasilöst. Och så vidare..

Men tystnaden var det värsta. Hur en kille satt o lekte med en tändare så det lät klick, klick, klick..

Jag riktar min kritik mot vägverket när jag säger att man väl iallafall kan kosta på sig att betala fem kronor om dagen i tele och radioavgift så att de stackars spända upprörda tonåringarna (ja, för det är ju mest tonåringar som sitter i den där väntsalen trots allt..) kan ha något att lyssna på? Någonting att göra?

Det hjälpte att ha med sig Linnéa. Men hade inte hon varit där hade magen vänts ut och in i väntan med gamlingarna på bilden som det enda jag såg. Fy vägverket. Dåligt!

En liten radio, lite mer färg och en lite mer glad bild skulle INTE skada.

Nu klarade jag mig på teorin trots denna tråkiga upplevelse. Men man vet ju inte med alla andra som satt i samma väntsal...

Peace Out

Erica